På fredag gäller det, då är det redovisning av vårt Nobelprojekt som har varit vår längst kurs hittills. Än är det endel kvar att göra men vi börjar komma på god väg då vi lyckats komma iväg på studiebesök, sy toile till både kjol och byxor samt stommen till överdelen på vår skapelse. Det som väntar härnäst är att limma en väldans massa med limpistol!

För er som undrar vad jag gör när jag inte jobbar med Nobelprojektet. Ja jag har ju lite andra projekt pågång utöver skolarbetet så det saknas aldrig saker att göra. I helgen så hade jag och Robin bokat fotostudion för att ta lite bilder och sedan klämmer jag in lite fixande och experimenterande inför Beckmans Julmarknad och Parisprojektet som numera heter "From Himalaya to the North via Paris, back and forth".

Det hade ju varit bra om jag kom mig för att berätta lite närmare om själva Nobelprojektet. Elin och jag ska jobba med årets Nobelpris i Medicin & Fysiologi som har med immunförsvaret att göra. Resultatet; en frackklänning, kommer att ställas ut på Nobelmuseet i Gamla Stan från den 10e december till 22a januari 2012.

Alla i klassen har fått olika pris att jobba med och ni kan följa hela projektets process på den här bloggen som några elever från Visuell Kommunikation satt ihop.

Tre veckor har vi på oss totalt och vi har nu gått in i andra veckan. Så vi har kommit en bit in i processen och vi har hunnit med att både drapera lite, färga tygprover och skicka ett mönster till digitalprint till Tobex i Borås. Men än är det långt kvar och mycket att men jag hoppas ni kan ta er till Nobelmuseet någongång i december för att se det färdiga resultatet på riktigt.

Förra måndagen inleddes terminens längsta projekt, även om tre veckor knappast kan räknas som långt, Nobelprojektet. Det är ett samarbete med Nobelmuseet här i Stockholm och vår uppgift är att två och två skapa en modern festklädsel utifrån årets priser och utforska likheterna mellan en vetenskaplig forskningsprocess och en kreativ designprocess.

Det hela började med en experimentell material workshop med Martin Bergström. Så jag och min kära kompanjon Elin Ivre gick lös med tapetklister, tusch, tvättmedel och lite annat smått och gott och skapade ett plagg, om än ett icke speciellt bärbart sådant.

I fredags var det stor vernissage då alla ettorna på Beckmans ställde ut rumsliga självporträtt. Jag känner fortfarande att det är lite flummigt att göra ett rumsligt självporträtt men det är ju samtidigt ganska intressant. Dock känner jag att det är svårt att göra något av det på bara en vecka. "Mitt Universum" uppgiften är ju även den enligt mig en typ av självporträtt även om det kanske egentligen är ännu mer odefinierbart. Mitt självporträtt var en svart matt låda och om man tittade in i lådan så uppenbarades det inre kaoset. Lite löjligt kanske men vem känner inte att det är så himla mycket mer under ytan som bara ligger där och bubblar.

En hel vecka ägnade vi åt att studera kroppen, skelettet och musklernas positioner och framförallt  rörelser och modeller i rörelse. Det är egentligen ändå inte nog. Man hade säkert kunna ha minst en vecka till för att utvecklas ännu mera. Tyvärr var det bara en vecka på schemat men man lärde sig mycket ändå. Det kändes väldigt lyxigt att sitta och ha heldagars teckningslektioner med krokimodeller hela tiden och ibland flera samtidigt!

I tisdags var jag lite extra lycklig för då hämtade jag ut den här boken. Det är min specialbeställda skissbok ifrån Bookbinders Design som jag ska använda till vår stora terminsuppgift. Uppgiften sträcker sig, som namnet antyder, ända till i januari när höstterminen officiellt slutar. Vi ska skapa vårt egna universum. Helt fritt och utan gränser får vi skapa vår egna värld hur vi vill, utifrån vad som helst och fylla den med allt det som vi själva vill ska finnas där. Kan det bli roligare än så här? Jag är väldigt entusiastisk och ser verkligen fram emot hur den här uppgiften kommer växa fram under de kommande månaderna. Jag ska ju självklart inte bara fylla min skissbok men exakt hur det kommer att se ut i slutändan får ni se om två och en halv månad.

Varning för den envisa stickdamen som är igång för fullt inför vintern. Jag var ju fast besluten att göra en tröja till, efter den något misslyckade grå, och här är resultatet. Den här gången följde jag mönstret mycket noga men lyckades ändå med att göra bakstycket ungefär 5cm längre än framstyckena. Tänk att det ska vara så svårt att få dem lika långa. Nu får de större projekten vila ett tag för jag behöver en svart halsduk nu till vintern och tänkte därför sticka en med flätor.